THE FIGHT
Det var lördagkväll. Planen var att Luna och Liang skulle ha lite kul i sängen för Leila behövde ett syskon. Men Liang ville inte veta av Luna, hon försökte kyssa honom men han fortsatte att knuffa bort henne. Detta ledde till det stora bråket som ni nu har hamnat mitt i...
Liang: Förstår du inte vad som händer här?
Luna: Nej, jag hänger faktiskt inte med. Ena sekunden ligger vi och har det mysigt
och sedan plötsligt vill du inte ha mig! Vad är felet?
Liang: Aaaaaargh! Jag kan inte vara med någon som är kriminell! Fattar du inte?
Jag är lagen själv, jag jobbar ju som polis för fan! Jag är så arg på mig själv för
att jag inte insett tidigare vad det är du håller på med.
Luna: Men herregud Liang! Ska vi kasta bort de senaste åren sådär bara?
Bara för att jag jobbar för organisationen? Kan du inte bara låtsas som att det inte händer?
Luna: Jag drar faktiskt in mera pengar än dig till den här familjen!
Jag har jobbat hårt för att vara där jag är nu och det är
ännu hårt arbete varje dag! Kanske jag också är trött på dig!
Liang: Du borde skämmas! När din dotter frågar vad du jobbar med och du sa att
du tar hand om de fattiga och ger dom mat....vad är du för en mor som ljuger för sin dotter?
Hur kunde du göra detta åt oss? Ljuga för mig alla dessa år!
Liang: Du är ondskan själv! Jag kan inte vara tillsammans med någon som jag
inte kan lita på. Du har förlorat all min respekt.
Luna: Men....vad ska vi säga åt Leila då? Vi kan ju inte säga åt henne
att hennes föräldrar ska skiljas! Hon kommer bli alldeles förstörd!
Liang: Det är PRECIS vad vi kommer att säga. Du får inte ljuga mer för Leila.
En dag kommer hon förstå.
Detta är slut. Vi är slut.
Luna: Vad menar du? Vill du verkligen skiljas? På riktigt?
Liang: Ja. Jag vill skiljas från dig.
Liang: Jag hoppas du skäms. Det kommer aldrig bli vi igen.
Aldrig någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar